Är moderater mer obarmhärtiga?
Varför är vegetarisk och kanske främst vegansk livstil något som appellerar mer till människor som är politiskt vänsterinriktade än till de högerstyrda? Eller är det bara en myt?
Här är i alla fall EN som talar för det motsatta,
Niklas Wykman är djurvän, vegetarian och förbundsordförande för Moderata ungdomsförbundet. Länk till artikel om Niklas.
Men förövrigt generellt då?
Formas förhållandet till barmhärtighet och empati utifrån ens politiska tillhörighet och vad beror det på? Eller är allt en förutfattad mening?
VeggieToppen's Blogg 
25 februari 2009 den 06:59
Jag är liberal, vilket inte kan placeras in på höger-vänsterskalan. Liberaler vill i motsats till högern och vänstern inte ge privilegier till någon grupp i samhället. Alla ska ha samma rättigheter. Statens uppgift ska endast vara att försvara allas rättigheter, inte att styra över oss.
Kärnan i liberalismen är friheten från tvång. Alla ska vara fria att göra vad de vill så länge de inte använder någon form av tvång mot andra. Inga andra ideologier följer den principen. Vänstern har inget emot att tvång används om det hjälper svaga grupper. Högern (= de konservativa) har inte heller något emot att tvång används om det styr samhället ditt eliten vill.
Jag tycker inte att vegetarianism är en fråga om barmhärtighet och empati, utan om att respektera allas rättigheter, inklusive djurens. Den enda ideologi som gör det är liberalismen.
Därför är jag liberal och vegan.
25 februari 2009 den 09:46
Jag tror att det är svårt att avgöra vad som är hönan och vad som är ägget i denna disskussion. Dras man till vänster för att man är vegan eller drar man åt veganism för att man är vänster? Tror egentligen inte att det spelar någon roll. Däremot tror jag att de flesta vegetarianer och veganer går att hitta inom Vänster- och Miljöpartiet. Men även inom Folkpartiet vet jag att det finns många. Empati för de svaga som utgör en stor del av det socialistiska budskapet tilltalar såklart människor som känner starkt för djuren men jag tror det är att generallisera att säga att det finns fler veganer inom vänstern. Men jag vet inte….
25 februari 2009 den 22:29
[…] lyder den aktuella frågeställningen under “En fråga till dig!” på […]
25 februari 2009 den 22:30
(samma inlägg som finns på min blogg)
Jag tror att man måste gå tillbaka historiskt och bena ur de olika strömningarna inom djurrätten för att förstå vilka de attraherar. Djurrätten i sig grundar sig mycket i upplysningens tankar om att naturen och ödet inte är förutbestämd och människan i sig inte är satt på jorden för en specifk uppgift och inte har en förutsagd rättighet att disponera över sig omgivning.
Först finns det det ulitaristiska perspektivet som belyser moral och etik, att alla har rättigheter snarare än att samhället har skyldigheter gentemot specifika individer. Man menar att samhället i sig mår bättre av en moralisk syn, och att det inte handlar om skyldigheter gentemot varandra utan helt enkelt att dåliga handlingar mot en del individer senare drabbar den moraliska förhållningssättet gentemot andra individer. John Locke var en tidig filosof inom detta och idag har vi Peter Singer som belyser aspekten att om vi behandlar djur dåligt så kan vi lika gärna behandla människor lika illa, lite enkelt utlagt. Det är väl denna åskådning som man hittar hos liberaler, där man ofta ganska tydligt separerar moral och empati. Elias kommentar belyser ju detta förhållningssätt väldigt bra:
”Jag tycker inte att vegetarianism är en fråga om barmhärtighet och empati, utan om att respektera allas rättigheter, inklusive djurens.”
Det är väl ganska naturligt att om man definerar sig som liberal även i långa loppet även måste innefatta andra individer och områden än människan och hennes livsmiljö, om man har någon djupare filosofisk tanke. Därför tror jag att liberaler, förutom de rena marknadsliberalerna, har ganska nära till veganism och djurrätt.
Den frågan jag ställer mig är dock om man överhuvudtaget hade kunnat filosofera i dessa banor utan empati? Krävs det inte en viss del empati för att överhuvudtaget väcka tanken om individens frihet? Sen tycker jag personligen att liberalismens syn är problematiskt eftersom det gör att en svagare har exakt samma möjligheter som den starkare, och frågan blir ju ifall människan har rätt att uttarma sin mark bara för att hon kan, oavsett om någon annan behöver den bättre.
Om de liberala tankarna går att spåra till Locke så kan man nog hitta många paralleller mellan socialistisk djurrätt och Rousseau och andra tänkare som menar att oavsett om en individ är intelligent med mänskliga mått eller ej så har man skyldigheter gentemot denna. Den starkare har en skyldighet gentemot den svagare att inte förminska och nedvärdera på grund av biologiska eller andra förutsättningar. Det är ju denna tanke som följer med genom 1800- och 1900-talet genom bland annat marxismen och som har format socialismen väldigt mycket till vad det är och blivit. Till skillnad från den liberala synen där man ger en gemensam rättighet till varje individ oavsett förutsättningar så utgår den socialistiska djurrräten från tanken om var och en efter förmåga och kollektivet har ett ansvar att hjälpa den svagare. Jag tror att det är därför vi hittar mycket djurrättsaktivism, både folkrörelsemässigt och mer militant verksamhet, på vänsterkanten.
Jag tycker att det nu blir svårt när man kommer till olika högerrörelser, till exempel moderaterna. Det är inte alls lika självklart varför man som moderat bör ha en djurrättstanke i sin ideologiska uppfattning. Delvis för att man utgår från en populistisk och samtidigt konservativ ideologi där agendan sätts av aktuella samhällsdiskurser och inte alls är lika stabil genom filosofiska linjer. Jag tror att de moderater som hittas i djurrättsrörelsen har fått sina tankar från liberalismen. Ett kollektivt ansvar för den svagare är förvisso en tanke som kommer och även hos moderaterna, särskilt under snare tid med ”Nya moderaterna”, men frågan är om detta är en förankrad tanke i ideologin och inte bara ett tecken på ett behov av folkhemsansvar i ett socialistiskt format samhälle.
Kontentan av tankarna om moderaterna är att jag inte tror så mycket på att djurrätt är en förankrad tanke hos en grupp moderater utan snarare ett resultat av slumpen bland enskilda individer och vi kan nog inte räkna med att moderaterna kommer att föra upp djurrätt på dagordningen inom en närmre framtid.
Ursprungsfrågan var om moderater är mer obarmhärtiga. Och om man ser obarmhärtighet och brist på empati som samma sak som att man ser på kortsiktiga mål i strävan efter personlig och ekonomisk vinning så är svaret ja. Men, jag måste lägga in ett men, om djurrättsfilosofi blir en större folkrörelse och moderaterna anammar denna för att vid en sån tidpunkt anpassa sig efter majoriteten så blir de barmhärtiga vad gäller djurrätt. Men att räkna moderaterna som en progressiv empatisk kraft inom djurrätt kan vi inte räkna med. Vi har tidigare sett detta inom till exempel HBT-rättigheter där moderaterna har varit starkt konservativa och bjudit på hårt motstånd för att sedan svänga när opinionen byter uppfattning. Det handlar kanske inte om obarmhärtighet så mycket som det handlar om okunskap och motvilja till förändring; konservativt.
26 februari 2009 den 00:17
Mycket intressant och tankeväckande Emma. Det skulle vara intressant att få en kommentar från Niklas Wykman om detta, om han tror att han skulle kunna driva djurrättsfrågor fullt ut om han fick en ledande roll i en kommande regering. På vilka plan skulle han få kapitulera inför det egna partiet? Jag är själv partipolititiskt obunden, så jag gläds åt djurrättsliga engagemang i alla led och på alla kanter. 🙂
26 februari 2009 den 01:47
VeggieJonas, det är ju också intressant! Jag och de flesta jag känner med ett djurrättstänkande definerar sig också som partipolitiskt obundna. Är det någon särskilt för just oss, finns det en trend där?
Kanske kan det vara så att många hamnar till vänster för att man ser det som lättare att påverka i sakfrågor genom att stötta partier som alltid mer eller mindre befinner sig i opposition, t.ex miljöpartiet och vänsterpartiet, eftersom de aldrig kommer att ha majoritet och därigenom satsar mer kraft på enskilda sakfrågor.
Dessutom tror jag att miljöpartiet gömmer fler liberaler än vad man kanske skyltar med, och att man får intrycket av att många djurrättare och ekologister är vänster efter som många har uppfattningen att miljöpartiet generellt står till vänster.
26 februari 2009 den 02:36
eek, a cat!: Det har faktiskt aldrig slagit mig, men kan det i så fall bero på att många djurrättstänkande tänker mer vidsynt i högre grad än andra, och därför också ser en partipolitisk tillhörighet som begränsande? Sen att andra känner att dom vill verka politiskt i de aktiva partierna som finns, som ligger nära deras andra hjärtefrågor, det är ju annan sak.
Tack för uppslaget, lägger ut en ”poll” på http://www.veggiemind.com så får vi välan se? 😉
08 mars 2009 den 22:52
Men att påstå att Wykman skulle vara djurrättare är lite väl magstarkt. Jag tycker att han argumenterar ur något slags kristet barmhärtighetstänkande som inte vågar tränga in på djupet i frågan om skillnaden mellan människor och djur. Se gärna videon nedan:
Dock är frågan om veganismens hemmahörande på höger-vänster-skalan mycket intressant. Om tiden tillåter så vill jag gärna skriva någon gång om hur den gröna ideologin, som ju anses inte finnas med på höger-vänster-skalan, anammat djurrättstänkandet (eller djurskyddstänkandet när ideologin pragmatiseras) redan från början, och hur utilitarismen förenar de flesta frågor inom den gröna rörelsen, genom allt från arbetstidsförkortning till djurrätt.
09 mars 2009 den 18:09
Ja Adde, efter att ha sett filmen är jag benägen att hålla med dig. Det fanns inget större djup i djurrätts-perspektivet, fast det kanske kan få en å annan moderat att bli veggie. I allafall så är fram tills nu 4 av 43 vegetarianer moderater, enligt pollen på VeggieMind. Tveksamt dock om det är statistiskt hållbart. *s*
12 juni 2009 den 12:20
Moderater borde läsa vad Nozick säger om djur (Anarki Stat och Utopi).
Själv tycker jag att djur bör ha negativa rättigheter. Alltså, rätt till frihet från dålig behandling. Det är varken förmågan att känna smärta, eller intelligens som utgör skillnaden mellan djur och människa. Annars skulle förståndshandikappade, barn och dementa ha lägre värde en vissa djur. Vi skulle då kunna utsätta dessa för smärtsam behandling om det resulterade i nya mediciner. Nej, det är rasfråga. Vi tillhör den mänskliga rasen. Det gör inte djuren, därför kan vi:
1. Kastrera dem utan bedövning.
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GW02MJ432,
2. Misshandla dem.
http://www.gt.se/Nyheter/1.1583310/slar-grisar-med-plastror
3. Låta dem drunkna i skållvattnet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2605387.svd
4. Och sedan laga bacon.
http://m.scan.se/recept/recept.aspx?id=787
Dessvärre tycks attityden hos många människor inte vara bättre än historiens slavherrar. Vi måste esteticera djurrätten, göra den attraktiv och snygg så pöbeln förstår. Den får inte bli en politiserad fråga som bara associeras med vänstern. Här måste liberaler och socialister tänka och handla gemensamt.
Pierre/liberal vegetarian